Bilprovningen
Logga in Mina sidor
Registrera Mina sidor

Nollvisionen - ingen ska skadas eller omkomma i trafiken

Nollvisionen är ett mål om att ingen ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Bakom visionen står ett riksdagsbeslut från 1997. Sedan dess har antalet omkomna i trafiken halverats.

Vad är nollvisionen?

Nollvisionen innebär att ingen ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Det var 1997 som Sveriges riksdag beslutade att nollvisionen ska genomsyra allt trafiksäkerhetsarbete i Sverige. Idéns fader var Claes Tingvall som var en tjänsteman på Trafikverket.

Drygt tjugo år senare beslutade regeringen om en nystart för Nollvisionen för att peka ut en ny riktning och plattform för att intensifiera säkerhetsarbetet.

Nollvisionen gäller för samtliga trafikslag:

  • Vägtrafik
  • Bantrafik
  • Luftfart
  • Sjöfart

I praktiken är det vägtrafiken som fått störst uppmärksamhet eftersom det är där det i särklass största antalet olyckor inträffar. Målet för vägtrafiken 2007 – 2020 är att halvera antalet omkomna. Antalet allvarligt skadade ska minskas med en fjärdedel.

Transportstyrelsen: Analys av trafiksäkerhetsutvecklingen 2018

Inom bantrafik, luftfart och sjöfart är målet mer diffust. Där är målet att antalet omkomna och allvarligt skadade ska ”minska fortlöpande”. För sjöfarten gäller dock, i likhet med vägtrafiken, att antalet allvarligt skadade ska halveras fram till 2020.

Flera syften med nollvisionen

Det främsta syftet med nollvisionen var att minska människors lidande genom att minska antalet olyckor och skador i trafik och transport. Men nollvisionen handlar om mer än så. Med ett minskat antal döda och skadade gör vi även samhällsekonomiska besparingar. Nollvisionen bidrar även till att stärka bilden av Sverige utomlands.

Transportpolitiska mål

Kort efter att riksdagen klubbat igenom nollvisionen beslutade den om flera transportpolitiska mål för det svenska transportsystemet.

Det finns tre transportpolitiska mål:

  1. Övergripande transportpolitiskt mål: Transportförsörjningen i Sverige ska vara samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar. Gäller både för medborgare och näringsliv.
  2. Funktionsmål: Transportsystemet ska utformas så att det är av god kvalitet och tillgängligt för alla i hela landet. Det ska också vara jämställt så att likvärdig hänsyn tas till det transportbehov som både män och kvinnor har.
  3. Hänsynsmål: Vårt transportsystem ska vara utformat och användas så att ingen dödas eller skadas allvarligt. Dessutom är tanken att vi ska uppnå det så kallade generationsmålet för miljö samt miljökvalitetsmål. Transportsystemet ska också bidra till ökad hälsa.

Målen med Nollvisionen hittar vi alltså i den tredje punkten bland de transportpolitiska målen: hänsynsmål.

Så ska vi uppnå Nollvisionen

I grund och botten behövs två saker för att uppnå nollvisionen:

  • Säkrare trafiksystem
  • Bättre efterlevnad

Säkrare trafiksystem

Med trafiksystem menas allt som har med infrastruktur att göra men även fordon och fordonsteknik.

Det är Transportstyrelsen som ansvarar för samordning av arbetet med trafiksäkerhet. Trafikverket är ansvarigt för infrastrukturplanering av vägar, järnvägar, sjöfart och luftfart. Kommunerna ansvarar för det kommunala nätverket. Till sjöss är det Sjöfartsverket som är infrastrukturförvaltare. Fordonstillverkare, teknikföretag och fordonsbesiktning har också sin roll att spela.

Mycket har gjorts och mycket kan göras för att trafiksystemen ska bli säkrare. Några exempel:

  • Kontrollbesiktning: Genom ett välfungerande system för fordonsbesiktning garanteras att de fordon som rör sig på Sveriges vägar är säkra för trafik.
  • Mötesseparering: Separering av körbanor med vajerräcken, så kallade 2+1-vägar. Denna relativt enkla åtgärd gör att antalet svåra olyckor minskar markant.
  • Hastighetsgränser: En relativt liten förändring i hastighetsgränser kan göra stor skillnad för att minska antalet olyckor. Samtidigt måste hastighetsgränserna vara realistiska.
  • Hastighetsdämpande åtgärder: I stadsmiljöer kan antalet skadade och omkomna i trafiken minskas genom att använda så kallade ”hastighetsdämpande åtgärder”. Hit hör exempelvis farthinder och rondeller. Dessa åtgärder är särskilt viktiga för att minska antalet dödliga och allvarliga skador bland cyklister och fotgängare.
  • Viltstängsel: Med hjälp av viltstängsel minskar antalet kollisioner mellan vilt och fordon. Särskilt älgolyckor leder ofta till stor skada.
  • Förlåtande vägar: Genom att utforma diken och vägkanter på ett ”förlåtande” sätt minskar risken att avkörning leder till allvarliga skador.
  • Passiva säkerhetssystem: Med hjälp av bra passiva säkerhetssystem i bilar kan många liv räddas. Bilbälten, deformationszoner, krockkuddar och underkörningsskydd är bara några exempel. Mycket av den passiva säkerheten har blivit standard.
  • Aktiva säkerhetssystem: Det blir allt vanligare med aktiva säkerhetssystem i bilar. Hit hör låsningsfria bromsar (ABS) och antisladd (ESP). Många nya bilar har autobroms och automatisk väjning vid hinder.

Bättre efterlevnad

För att målen med nollvisionen ska gå att nå måste alla vara med och bidra. Ett system kan bara bli bra om användarna också gör sitt. Här skiljer sig vägtrafiken från övriga områden eftersom enskilda trafikanter står för en stor del av trafiken.

Här är några exempel hur god efterlevnad kan hjälpa till att nå målen för nollvisionen:

  • Håll hastigheten: Det är mindre än hälften av all vägtrafik som respekterar hastighetsgränserna.
  • Minska trafikonykterheten: De absolut flesta kör nyktert i Sverige men det finns utrymme att förbättra statistiken. Så mycket som en fjärdedel av dem som omkommer gör det till följd av alkoholrelaterad olycka.
  • Använd skyddsutrustning: Regelefterlevnaden är hög när det gäller att använda bilbälte och motorcykelhjälm. När det gäller cyklister visar statistik från Transportstyrelsen att hjälmanvändningen ökat under senare år. Studierna om hjälmanvändning har pågått sedan 1988.
  • Gott omdöme: Genom att inte köra när du är trött minskar du risken för olycka. Ett annat exempel på att visa gott omdöme är att inte använda mobiltelefonen under färd.

Målen ännu inte uppnådda

Det långsiktiga målet med nollvisionen är givet: ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafikolyckor i Sverige.

Transportstyrelsen: Statistik över vägtrafikolyckor

Det första delmålet var att antalet döda inte skulle vara mer än 400 år 2000. Runt den tiden omkom det i storleksordningen 500 – 600 personer per år. Det exakta antalet omkomna år 2000 var 591. Effekten av nollvisionen var inte omedelbar.

Målet för 2007 var att mindre än 270 personer skulle omkomma i trafiken. Det året omkom 471 personer. Målet nåddes inte den gången heller, men det var ändå en betydande minskning sedan nollvisionen lanserades. Målet för 2020 är att högst 220 personer ska omkomma i trafiken.

Även om målen inte alltid nåtts är den övergripande trenden att allt färre dör i trafiken. Sedan 2005 ser statistiken ut så här:

Antal döda i trafiken

  • 2005: 440
  • 2006: 445
  • 2007: 471
  • 2008: 397
  • 2009: 358
  • 2010: 266
  • 2011: 319
  • 2012: 285
  • 2013: 260
  • 2014: 270
  • 2015: 259
  • 2016: 270
  • 2017: 252
  • 2018: 324
  • 2019: 223